Så, nu kommer frosten. Den faller dalande ned och lägger sig i mörkrets skägg. Stryker som med fingertoppar över ögonen och gör dem trötta och tunga. Gör våra utandningar synliga och visar när de blir för tunga för att hålla inom oss. Bländar i morgonsol och blinkar stjärnljuvt till sina himelska kusiner i gatlyktornas sken. Sätter silverkant med kristallarkitektur på de obetydligaste ting och vittnar om att fåglarna som sjunger om juni flugit mot det milda.

Så, nu kommer frosten. Jag blir mörk, trött och andas för djupt.

Välkomna åter, junifåglar. Jag ska vänta er.

Jag har rosentaggar nedbäddade i mina fingrar, men döda och mossiga kvistar måste brytas av för att kunna ge plats åt de som sedan skall spira. På många sätt. Det gör ont också i efterhand, men det kommer att avta. Sägs det.

När inbäddning blivit inaktiverad på begäran får Sims 2 stå för musikvideon. Det är ändå rätt likt och det går oftast lika bra med selleri. Originalvideon finns här.

Closer - Ne-Yo.

Jag vill sova på en blå soffa med filtar. Min röda duger inte i natt.

Som så mycket annat.

Som vanligt.

Och i övrigt är det verkligen skräpmusik på MTV. Det doftade av vinter när jag cyklade hem. Jag vill att mitt favorituteställe ska öppna igen. Gipsskivor till helgen. Dammråttor älskar ägg. Jag har nog begått en gammeldags husmoders alla dödssynder tusen gånger om. Jag måste gå och lägga mig.

2 x Silje. Vem av oss dör sig i slutet?

Ur Hero (något av det vackraste jag sett), av Zhang Yimou

Jag doppar tårna i känt vatten och det knottrar sig på huden när rysningarna klättrar upp längs mina ben. Det är så välbekant att det känns som om jag aldrig drog upp fötterna under mig en gång, och vaggade mig långsamt för att söka värme hos mig själv. Hos andra.

Ögonfransarna klipper som hos ett nyvaket barn som försöker reda ut om drömmen är verklig, eller om verkligheten är en dröm. Kanske trodde jag att jag somnade en stund, trodde mig drömma, och insåg sedan att jag hela tiden varit vaken. Att kårar inte går att drömma bort. Att känt vatten ändå är lika vått som vilket vatten som helst.

Med min viljas högra hand tvingar jag benen från att dras inunder mig. Med min viljas vänstra hand trycker jag mitt huvud mot väggen och hindrar mig från att vagga. Med min viljas röst talar jag mot mitt öra och ber mig vänta en stund, även om det blir kallt.

Stilla, med tårna i vattnet.

Jöakd ösäk ps söng sond ghöallals. Hsäglamx ksängla, ahsåöa sh, jaösgla sl sögks slajslgl. Halgö. Haädlv, säakngp, aösjgbs. Hksvä sävmakls clcvmvks spfa kjvu ksp k sgindnclskj djsualx, lshalbv shaösjdc ksj. Ajkfbcl shäsmmgjum sgksömgn. Jdiumf slghs. Hömc lsjg ksoiuhf lksbnbi skö akchou i kna ghlslnc abasjcm kjhdgfui jhsj, hdic jg. Jg glsknv jisig sjjgoiv köskjgåls kgcuåa. Z, shä, faixp, gagixäs, åwosnfånav. Jkgaöpgk.

Ghoslam hsäögh hso agocl gaåcl, gapcmcbgoa. Ggaög g ibvgööm gakslbg viplhsjm.

Ksbgl: JGPS.

Varför blir det så? Ska det alltid vara så? Är det bara så jag är? Är det så jag gör det?

Jag blir trött, uppgiven och hopplös.

Jag vet hur man dödar spöken. Kanske också troll och tomtar.

Men hur dödar man monster?

Jag får en liten rysning av vällust när jag förstår att Imogen Heap har givit ut ett nytt album vid namn Ellipse. Jag kan nästan inte komma på någon annan musik som är lika spännande som hennes. Det är något annat än det gamla vanliga och något som ligger ljusår bort från den själslösa trance som ibland spelas på, för mig, helt fel tider på våningen inunder.

Imogen Heap - Canvas