Alla inlägg under november 2009

Av silje - 30 november 2009 02:38

Klockan är av någon anledning alltid mycket hemma hos mig, vare sig det är natt eller dag. Det är alltid sent. Jag vill inte sova. Jag är inte trött, tror jag. Jag vill aldrig lägga mig. Jag "ska bara" och hittar alltid någonting nytt att läsa eller se. Jag blir rastlös ibland för att jag inte har något att göra eller någon att prata med, men jag lägger mig inte. Kudden känns för hård eller för platt. Jag hör pulsen i öronen. Jag kan inte kasta mig av och an i sängen eller lägga mig så där skönt precis i mitten, och inte heller så där befriande diagonalt. Täcket är för varmt, men så blir det fryskallt på huden om jag tar av mig det. Spikmattan rasslar för mycket för att använda jämt och att lyssna till någon annans andetag eller få en armbåge i huvudet kan lika störande som tryggt. Det är ju egentligen sanslöst. Men jag vill verkligen inte sova... Jag är som en unge.


Av silje - 29 november 2009 00:27

Tonåringar som hopar sig i massor för att få komma in på biografen och se en uppföljande film. Tjejer framför allt, lyriska över de vackra skådespelarna. Med bilden av en den manlige huvudrollsinnehavaren tätt, tätt tryckt intill sitt inre drömcentrum. Jag var bara tvungen att se vad det egentligen handlade om, så jag såg den första filmen.


Nu tror jag att jag förstår. Det är ju den ultimata, utopiska, halvt omöjliga kärleken. Den ögonblickliga attraktionen. De forskande blickarna. Det trevande mötet. Den vibrerande önskningen. Det fullkomligt olidliga. Begäret efter mer. Obönhörliga gränser som suddas ut. Närvarande. Samvarande. Fullständig tillit. Önskan att vilja sammansmälta med den andre. Fusion. För alltid. Ögon som aldrig slutar se. Som aldrig tittar bort. Hjärtan som vidgas vidöppna. Önskan om att vara någons. Om att bli beskyddad. Om att vara trygg. Om att hänföras fullständigt. Att aldrig vilja skiljas. Andas samma andetag. Fantastiska uppoffringar. Sanslös passion. Känslan av att darra. Att vara lejonets lamm. Eller lammets lejon.


Nej, det är inte så märkligt att den filmen gick hem hos de unga tjejerna. Vad är önskningen utan drömmen. Och vad är drömmen utan önskningen. Konstigt nog försvinner den aldrig. Drömskningen.


Hoppa in till 1:10 i klippet :)


Av silje - 27 november 2009 13:03

Här är han förresten. Den funderande, frågvise pojken.


Jag sade: "Men, det är ju N!".

Hon sade: "Ja, visst är det!".

N sade: "Fast jag har mörkt hår".

Jag sade: "Ja, fast du har mörkt hår".


Inquisitive child av Susan Lordi

  

Av silje - 27 november 2009 12:25

När jag vaknade triggades jag åter av uppdiktade bilder och minnen. I något slags sömntöcken kunde jag räkna till fem alternativa scenarion varav inget passar mig. Det slutade med att jag sakta, som i slow motion, studsade mellan alternativ ett och alternativ fem...


En liten stund in i malströmmen började jag minnas mina frukostar på sängen, de som var bara mina och ingen annans, och jag saknade dem. Jag brukade dra upp rullgardinen och låta solljuset strömma in. Ibland lade jag mig i den varma solrutan på sängen och lät mig väckas inifrån och ut. Jag brukade hämta datorn och en riktigt obesvärlig tidning till sängen. Sedan hämtade jag naturell yoghurt med flytande honung i en liten skål. En stor mugg grönt te. Jag startade den lilla radion och myste medan jag åt min frukost, surfade, läste och vaknade.


Jag saknade de morgnarna så mycket att jag nästan fick en ledsen känsla. (Det är här jag alltid gör fel i vanliga fall).


Men så kallade jag mig själv knäpp och blev i stället lite arg;


- Men lägg av någon gång!

- Upp med rullgardinen!

- Hämta frukost!

- Hämta datorn och tidningen!

- Tänd sängbordslamporna, det blir ju mörkt om bara en liten stund!

- Nejmen skit i radion då, du har den ju liks i den där konstiga stugan vid havet!

- Skit i att LilleBror diskar under öppen kran i köket!

- Grotta ned dig i att det är varmt och mjukt i din säng och att det är fullkomligt tillåtet att trivas med att vara ensam! Störda flicka...


Resultatet blev relativt lyckat.

Jag sitter ju här och skriver.


Malström borde vara mitt efternamn.


Av silje - 26 november 2009 22:44

I väskan, i cykelkorgen, i asken, på väg hem, satt den lille pojken tankfull med huvudet lutat i ena handen. Hela kvällen hade han varit lite dämpad. Lite ledsna ögon. Lite rundare mun. Lite längre från skratt än från gråt.


Han satt och funderade på den tid som varit och på den tid som var för ännu längre sedan; den tid han ibland drömde om på nätterna. Han drömde om sina kompisar och om skolan, om hur de lekt och om knasiga saker som var helt overkliga. Han drömde actiondrömmar där han var hjälten, han ville gärna berätta om det och berättade med sådan inlevelse att han nästan hoppade.

Men nu har han börjat drömma mardrömmar varje natt, sådana som han ibland inte ens vågar uttala högt. Om fiskar som försökte ta sig in genom ögat. Om hur någon ville sälja hans organ. Om bläckfiskar med stora tuggande näbbkäftar.


Han satt och funderade på hur det skulle kännas att vara hemma. Han hade faktiskt vågat åka hem en kort stund en lördag för inte så länge sedan, men han hade nästan glömt hur det var att befinna sig bland välkända dofter, ting och ljud. Hur skulle det egentligen gå? Skulle det verkligen fungera? Vad skulle hända om...? Han var rädd. Men han längtade nog innerst inne.


Med huvudet i handen funderade han över det som komma skulle. För det skulle komma julskinka och julafton. Först helgskinka. Inte adventskinka, för första advent var inte förrän på söndag. Men han skulle aldrig orka att åka ända dit bort och hälsa på mormor.


Han funderade på hur det skulle bli om något skulle hända. Tänk om något skulle hända! Det skulle kunna hända någonting precis när som helst. Han hade blivit besviken så många gånger tidigare att han knappt vågade hoppas längre. Och där han var nu fanns hjälpen så nära. Sällskap fanns så nära. Allt fanns så nära, förutom hans eget rum där hemma. Och så skulle han ju liks behöva sova i vardagsrummet...


Innan han satte sig med huvudet i handen och funderade kramades vi. Två gånger. Jag stoppade därefter in honom i den lilla asken, lade honom i väskan, i cykelkorgen och tog med honom hem. Som så många gånger förr, men nu lite mer påtagligt.



Av silje - 25 november 2009 13:18

När jag åkte flygplan för ett tag sedan flög vi genom två lager moln. När vi kommit genom det översta satt jag som vanligt som förtrollad och tittade på de mjuka rundningarna, kullarna och de böljande vågorna medan solen morgontrött kravlade sig upp. Som röd glimt färgade den mitt ansikte rodnat och lite senare min slumrande stolsgranne apelsinorange.


Ju högre vi steg, desto plattare blev molnlandskapet under oss. Precis i tid med gul sol och inflygning låg en nästintill slät bomullsmatta under oss och jag tyckte mig se fotsteg i den. Stora avtryck lite här och där. Ibland såg det ut som att någon lagt sig ned en stund och ibland som om någon dragit ett tygskynke över ytan, som över sand. Det var fridfullt och på något sätt lite viktigt att få betrakta.


I dag är det ytterligare en grå dag med dimma. Ännu en dag bland molnen, men här nere i det undre lagret.

Av silje - 24 november 2009 00:25

Det borde vara förbjudet att kalla ansiktsboken för "Fejjan". Hurrrrv.

Av silje - 24 november 2009 00:09

Tv:n mumlar till något program jag inte ser. W är sen hem. Jag fryser lite och har betalt gamla böcker. Dammråttorna är ute och springer. Bror har jag inte sagt mer än "hej" till. Jag är hungrig. Syster är hemma från Infektion med Tamiflu och bättre saturation. På bordet ligger en räkning på 19 900 kronor. Med bifogad Trisslott. Jag överväger att faktiskt läsa reklamen på grund av den nalkande julaftonen. Jag överväger också att jobba på lucia. Och att sluta leka låtsasöversättare till biståndsorganisationen. Det finns inga passande köksgardiner i fyra längder á +250 cm på Tradera. Jag har fortfarande smärta i armen 1 månad och 1 vecka efter vaccinationen. Det finns inget gott nattfika. W är verkligen sen hem. Jag sov 11,5 timme i natt och känner att jag skulle kunna somna redan nu. Min citrusväxt är översållad av frukter. Jag undrar hur länge jag orkar med att jobba på detta ställe. Vi köpte ljusstakar till stugan. Jag kommer att synas i Vårdfacket. Indiskas karameller är riktigt goda. Jag vill se 2012. Eller något, vadsomhelst, på bio. Så är det. Men främst är W sen hem.

Presentation

Omröstning

Känner du och jag varandra på något sätt? (Genom jobb, skola, gamla vänner, nya vänner, internet etc).
 Ja
 Nej
 Inte ännu
 Vi behöver inte känna varandra

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3
4
5 6 7 8
9
10
11
12
13
14
15
16 17 18
19
20
21
22
23
24 25 26 27
28
29
30
<<< November 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Brevlåda


Skapa flashcards