När hans mor flyttade ut ur Byn och in till Stan lämnade hon kvar näst intill allt. Därtill hörde gårdens hund. Vi adopterade varandra som familj genom ett enda ögonkast och hon blev en av mina bästa vänner. Tösen var redan då gråhårig, även om det inte syntes bland alla vita strån och jag tyckte att hon var värd att skämma bort. Med hennes respektabla pensionärsålder var det fullt lagligt att tigga vid köksbordet och gå ut närhelst man ville. Jag brukade sitta på köksgolvet med henne liggande på rygg och klappa på hennes allt mer tumörstinna mage. Som hon njöt.

Jag saknar den knarrande korgen där hon alltid låg och hennes små klor som trippade och småhoppade för att väcka mig, för att släppa ut henne på morgonen. Hennes hundröst som var så speciell eftersom hon var fullständigt stendöv och hur hon ändå satt och lystrade. Jag undrade ibland vad hon hörde. Jag saknar att klappa henne på den kala fläcken på korsryggen, där Han råkade köra över henne en gång för tusen år sedan. Hennes fnysningar och rusningar mellan ytterdörr för att komma ut och ytterdörr för att komma in. Kraschandet av torrfoder och hur hon blev som valp igen när jag plockade fram de trick hon kunde när hon en gång var ung. Det stora leendet hon hade när hon satt i motorbåten på väg till ön och det bakåtvikta högerörat på det nedsänkta huvudet, när hon kom lufsande mot mig. Glädjeyran hon hade när vi tillslut lyckades väcka henne ur sömnen genom att våldsamt stå dunka på hundkojan när vi kom hem från jobbet. Promenaderna uppför berget och hur vacker hon var när hon stod där, högst uppe på en sten, och blickade ut över sitt rike. Över Byn.

I en annan familj var det en femåring som blev min närmaste vän. I denna familj var det hon. Det är mycket att sakna och mycket att minnas, med ett leende och drömmande ögon.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av l...

Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste ...