Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste rummet på övervåningen skulle vara mitt och vinden, samt det intilliggande rummet med snedtak, skulle vara mina syskons. Skilsmässan blev dock det faktum som gjorde att planen gick i stöpet, men i min värld är fortfarande det där ljusa, stora rummet mitt (vad Syster än må säga).

I det rummet har jag många gånger tittat på min mor när hon har somnat. Hur hon har ryckt till och låtit, bland de första, konstiga små drömmarna. Jag har nästan räknat andetag för att kontrollera att hon fortfarande har levt. Med trötta ögon har jag sett hur sjuttiotalslampan har tyckts röra sig, utan att för den skull verkligen göra det, och hur mammas näsa har växt på längden. Jag var rädd att hon var en häxa och bad till Gud, både för att hon inte skulle vara det på riktigt och för att hon alltid skulle fortsätta andas.

Där finns en liten brun fläck på tapeten efter mitt livs första näsblod och det råder en trygghet mot mörkrets monster som finns i de andra rummens, speciellt i hallens, vrår. Där har morfar överraskat mig med en tavla med guldfärgad ram som han hade köpt på auktion och där lade jag upp karriärsplaner tillsammans med min tremänning. Jag har skrivit brev till min pappa som bönfallande förklarade att jag önskade att han skickade bort unghunden Stella istället för Hawk [haok], som var den hund jag växte upp med.

I det rummet har tusentals boksidor lästs i ljus som mörker, naglar har bitits ned och hundratals brevsidor har skrivits. Jag har vaknat med julstämning och somnat efter en nyårsafton som spenderades under bar himmel på snöns skare. Där har jag också gått igenom en skrivbordslåda som låstes en gång för länge sedan. Luktat på gammalt smink, läst gamla lappar och tittat på filmstjärnekort. Jag har också halvt ätit upp en gammal godis, som jag spottade ut ganska snabbt.

I garderoben har jag försökt spela på ett dragspel medan det fortfarande låg kvar i sin låda och jag har klätt ut mig i gamla kläder. I rummet har jag också låtit kompisar sova över, nästan bråkat med S och fått ont i magen när jag hörde hur hon sedan grät tyst. Solen har strukit över min kind, månen över mitt hår, och jag har även haft ett par kära pojkar på besök. En gång för länge sedan har jag till och med irriterat hyssjat åt någonting osynligt som envisades med att knacka på innertaket en förmiddag, och därefter har jag aldrig hört något mer.

Nu ser det lite annorlunda ut där inne med mammas nittiotalsmöbler, speciellt på vårkanten med hundratalet frösådda småplantor på hyllor täckta med plast. Rummet välkomnar dock fortfarande övernattaren med svunna dofter och med silverglans i mina drömmars tapeter. Den hjärtformade kudden i neonrosa tyg med vit volang, som jag gav till morfar på en jul för länge sedan, ligger kvar på sängen. Tavlan hänger kvar på sin plats och kanske, men bara kanske, står dragspelet kvar i skåpet. Finns det en plats på jorden som är min så finns den där, i det rummet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av l...

Nu snöar det ute. Jag är sjuk och ligger mest i sängen. Men det är bra, för jag fick semestern jag sökt i januari och nu har jag tid att surfa på Internets våg längs alla vackra stränder jag skulle vilja se. Men det är svårt att linda sitt sinne runt...