Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av långa avsnitt ur böcker om djur som jag lånade på biblioteket. För att ha kvar och lära mig. Om varför kaniner ibland äter upp sitt eget bajs, och sådant. Så gick tiden och hon slutade sova över hos mig.

Därefter ville jag skaffa häst. Ett Nordsvenskt kallblod med fin man, lång svans och snälla ögon. En vallack, bestämt. Jag tog till och med med mig pappa och morfar ut i ladugården och visade hur jag hade tänkt ut allt med ombyggnationerna. Jag till och med sopade i det övergivna hönshuset, räknade ut att mockningsprodukterna kunde dumpas på den gamla "dynghövdan" och att en dörr kunde öppnas mot hagen. De sade i alla fall inte nej.

Ingen häst flyttade in, men jag drömde om ett hästpensionat. Dit kunde de gamla hästarna få flytta -  de som inte längre kunde ridas - för vi hade ändå inte de ekonomiska medlen för att låta mig gå i ridskola. I stället bodde jag på stallet i stan, köpte en egen, vit hovkrats för en del av månadspengen och lärde mig ändå hur man ryktar. Det var kallt om fötterna att stå i ridhallen och titta på alla andra lyckliga.

Sedan skulle jag läsa zoologi och jobba på djuraffären. Bodde jag inte på stallet så semestrade jag på affären. Jag tittade på fiskarna tills personalen sade till att de skulle stänga och jag svettades i ytterjackan inne hos smådjuren och fåglarna. En eftermiddag väntade jag säkert i en timme på att leveransen med råttungar skulle komma och tyckte att de var så söta, utan att se den självklara paniken i de kondensfuktiga små ansiktena.

Jag ville lära mig om naturmedicin. Om blommor, stjälkar, rötter och blad. Morfar berättade en gång om hans pappa, som hade rökt rölleka i sin pipa och att det hade hjälpt mot hosta (?). Ringblomssalva och egna hudvårdande smörjor. Groblad för såromläggning. Citronmeliss som lugnande. Jag kopierade in i min finaste skrivbok med A4-format.

Därefter skulle jag bli arkeolog, och helst egyptolog, men jag blev lite skrämd av S's mamma som sade att det var mycket att studera och svårt att få jobb. Men jag avundades hennes utgrävning av en boplats, i en by långt borta, och skrev ett arbete om Hatshepsut i skolan. Jag ritade länge Anhk-symbolen, som stod för "livet", på mina anteckningsböcker.

Sedan kom "livet". Det plattade till mitt huvud och jag visste tillslut bara att jag ville utomlands. Var som helst. Kanske tappade jag bort drömmarna bland intrycken från allt annat och världen stod stor och öppen på vid gavel. På infoteket sökte jag information om biståndsprojekt men var ändå för rädd för att åka iväg som au-pair. Djungler och barnhem lockade och någon skrev om Zapatas och deras kamp. Jag blev arbetslös och snurrade runt bland det suddiga. Sedan fick jag ett jobb, en kärlek, problem och slutade drömma.

I flytten till storstaden blev jag utanför. Spanskan blev mitt halmstrå och till slut en stor förälskelse som hjälpte mig att fördriva tiden och problemen och jag blev inkluderad i det jag stod vid sidan av. I alla fall lite. Kanske kunde jag bli tolk, men att hämma mig hade blivit en vana. Och sedan så vågade jag ju inte tala, för att jag trodde att jag var dålig. Kanske var jag bara perfektionist.

På ett sommarjobb sade någon att jag skulle passa som barnmorska. Var hon fick den idén från förstod jag aldrig, men jag nappade, läste, valde, valde bort och kom in. Och så bara hamnade jag här. På ett bananskal. Och inte alls som barnmorska, för det tror jag ändå inte att jag skulle passa som. Jag blev till den vampyr jag är, som ändå orkar ta sig upp och leka ibland.

I natt såg jag ett avsnitt om riktiga egyptologer och det kryper under huden av vällust. Nu undrar jag varför jag inte blev det själv. Eller varför jag inte åkte iväg till Var Som Helst. Eller i alla fall blev någon som jobbar med djur. Det hade jag passat som.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste ...

Nu snöar det ute. Jag är sjuk och ligger mest i sängen. Men det är bra, för jag fick semestern jag sökt i januari och nu har jag tid att surfa på Internets våg längs alla vackra stränder jag skulle vilja se. Men det är svårt att linda sitt sinne runt...