För två morgnar sedan satt jag, innan jag skulle gå och lägga mig, vid datorn. Jag gick in på ansiktsboken och letade fram en av de största karaktärerna i mina  tonår, som snarast kan liknas vid en kaotisk film där jag själv spelade birollen. Jag snokade igenom personens vännerlista och hittade person efter person som egentligen borde vara min person. I alla fall tycker tonåringen som inte har glömt just så. Han! Och Hon! Och HON??! Och Han? Och Hon... Svartsjukans djur bet sig fast i mina inälvor och avundsjukans mantel lade sig tungt över axlar och huvud. Med magsmärtor gick jag tyngd till sängs.

Ofta drömmer jag om personerna som var mina. De är fortfarande tonåringar och tillsammans verkar vi vara på tonåringars sätt. Jag drömmer som om jag vore i kaosfilmen och träffar på huvudkaraktären då och då. Sådär som hon var; så där stor och viktig. Och jag blir så som jag var; motsatsen. Sedan vaknar jag ömmande, känner mig olustig inombords och undrar om jag kommer att drömma på detta sätt ända in i ålderdomen.

När jag såg mina personer i listan drömde jag intensivt om dem alla. Jag tyckte så mycket om dem. Vi hade känt varandra så länge. Huvudkaraktären tog över sceneriet och vi samtalade. Jag minns att jag vid något tillfälle snyftade i sömnen och jag vaknade upp med en sorgsenhet som bokstavligt dröp av mig. Ensamheten blev så brutal att jag tappade andan.

Kanske var jag lika ensam då. Jag såg det bara aldrig. Det är hemskt och tragiskt att jag aldrig var större än vad jag var. Att jag inte tilläts och inte visste hur jag kunde tillåta mig själv att vara det. Men det är ännu hemskare att jag inte heller nu är tillräckligt stor för att göra allt det där litet. Obefintligt. Till den luft det borde vara.

Det, mina vänner, är ett av mina största spöken.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av l...

Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste ...