Sedan i måndags kväll har det legat som en ömmande föranings tryckande nagel mot ryggmärgen, och nu gick nageln igenom. Det gör ont som tusan och jag vet att det bara är början. Jag får lite svårt att andas faktiskt.

Jag har skrivit om det förut. Om balansakter på eggar. Och om bollande av såpbubblor. Om alla dessa masker och att tvinga sig att använda dem. Jag vet att ingen riktigt vet om det, men den här gången kommer jag att få slita för att hålla ihop mig själv.

Kanske är det mitt sista upprepade misstag. Läxan jag redan har lärt mig som nu kommer igen, mångfalt, långt i efterhand. Straffet för att man inte kan hjälpa vem man går den extra kilometern för, för att nära är bra.

Kanske nöter jag fram ett ännu hårdare lager på min hud och rynkorna inombords kommer att krypa ihop och fördjupas. Men det hjälps inte, för det måste vara så. Det finns inget annat sätt.

Och den där extra kilometern, den har varit värd det. Tveklöst. Nu är det bara sista biten kvar, och jag är med på den också. Tveklöst.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av l...

Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste ...