Vi strandade häromdagen och trodde att vi skulle kliva ur. Mitt i steget hejdade vinden oss att ta det vidare och vi sjönk tillbaka i våra baljor. Luften gick liksom ur oss och återförenades med vinden. Med störtfloden som kom där efter. Lite besvikna beslutade vi oss för att det kanske var lika bra att flyta vidare. Que será será.

Vi väcks av en varsam knyck av att vi åter har strandat. Vassen kittlar under fotsulorna och en nyckelpiga vandrar över på min fot. Jag kisar under lugg och tittar över mot min kamrat. "Är det säkert att vi ska kliva iland här?", frågar jag. Han tittar tillbaka, rycker lite på axlarna och svarar: "Tja, varför inte".

Hur väljer vinden att göra denna gång?