Så här i efterhand ångrar jag att jag tackade nej till omrumsteringshjälp i går afton. Tack och lov är jag på bra humör och i vardagsrummet står nu en tom bokhylla ropande efter sina kära böcker som i sin tur täcker nästan en halv vägg i sovrummet. Det kanske är bra att låta sitt bråte upptäcka nya vyer ibland.

Efter en total utröjning av mitt stora zoo ligger en svag dimma av damm lite överallt. Har jag släckt slipper jag se den. I mitt lilla zoo blev det ett väldigt muttrande och kaxande efter att gruppernas medlemmar varit åtskilda i strax över tre kvart, men som van paprikalangare vet jag att också pellets löser de värsta konflikter. Krigsmedling med hjälp av mat kan vara något att ta efter för andra. Det fungerar också på människor, vet jag.

Hur jag nu ska lösa att dammråttorna inte claim:ar fönsterbrädan som sin är ett mysterium. Här hjälper troligtvis inte hålplattor. (Eller..?).

I morgon borde det vara inflyttningsklart för en mänsklig hyresgäst.

Tänk att en fin dag på stranden tillsammans med sin hund, en boll och leklust kan bli bara så... fel. En skitdag helt enkelt som kan lysa upp någon annas dito. Klicka och skratta nedan.

Absolut inte appropå skitdag, så flyttar min bror in till mig snart.

Spännande!

Presenterna bara fortsätter.

Har jag verkligen gjort mig förtjänt av allt detta?

Dawg som skiter i allt - speciellt husse

Med nya specialburken i handen stövlade jag ned dit gräset är som högst. På håll kunde jag höra några barn ropa glatt och vattnet gled stilla förbi, omslutet av åkanterna.

Vid stora boden fanns några. Vid randen av det gamla potatislandet fanns resten uppradade. Buskar. Vildhallon. Små rubiner beströdda i det gröna. Perfekta, söta snöbollslyktor i rött.

Eftermiddagssolen värmde min rygg och jag blev plötsligt bara så innerligt glad över allt detta.

Det är som att öppna en present varje gång jag kommer dit.

Varför ramlar de vackraste hallonen ned på marken?

Kanske till rosévinet någon kväll