Dessa årtidsväxlingar! Jag hinner knappt vänja mig vid att det är vår så blir det sommar. Jag hinner inte vänja mig vid att det är sommar så är de lediga dagarna ett minne blott. Jag drömmer om Utlandsresan som aldrig kommer och saknar ljuden, det nya och dofterna.

Där, mitt på minisvingen på väg hem, kommer jag plötsligt på... det doftar utomlands! Trots att det måste ha varit snudd på minusgrader i natt och att jag verkligen önskar att jag hade tagit fingervantarna med mig när mina händer kramar det iskalla cykelstyret. Trots att vägen är mer än känd och ljuden är vana för öronen. Det är nästan som här, fast någon annan stans. Det är nästan som någon annan stans, fast här. Hade jag bott där, någon annan stans, hade jag känt att det doftade hemma.

Men, nog hade någon annan stans varit skönt. En stund. Eller två.

När?