Tänk att vissa människor kan få en att känna sig som ett barn. Liten liksom. Som om man står med handen i den otillåtna godispåsen trots att man inte gör det. Som om man har slagit sönder någonting viktigt trots att inget är trasigt. Man blir rädd, generad och skrämd. Man blir ifrågasatt och söker desperat efter hemliga dörrar i hörnet där man blivit ställd. "Varför?". Jag vet inte. "Du har inte rätt att göra så utan att veta varför, så här gör alla andra överallt annars". Jag tror. Det fungerar. Det är så vi gör. Det är så vi alltid har gjort. "Då får du stå för det". Ja. "Och det här då?". Jag vet inte. "Det är ju nästan allvarligt att inte veta". Jag ska visa dig varför. "Det gav inget riktigt svar". Men det är så det ska vara. "Ja, kanske". Inga hemliga dörrar i hörnet. Jag ska försöka hålla taggarna inne.