Jag såg en film. Den var mycket intensiv. Jag har sett den tidigare, men den var fortfarande lika intensiv. I en scen sade någon "kroniskt missnöje, det är det du lider av... allvarlig sjukdom". Jag håller med om sjukdomen. Det kroniska missnöjet förtränger jag.

Det var som att sitta och titta på min egen dualitet. Octavitet. De minglade tillsammans under en timme och trettiotvå minuter. Jag borde se en annan film, kanske Amelie från Montmartre, och dricka ett glas vin.

Nu har jag klivit upp tidigt på morgonen två dagar i rad. Vampyrer ska inte vara vakna på dagtid. Då blir de elaka och det syns tydligt hur bleka de är.