Nyckelpigan klättrar upp efter håret för att sätta sig på mitt huvud och därifrån få en bättre utsikt.

Vi hade flutit i badbaljorna längs en å, mynnande i havet, under en ganska lång tid och tittat på de lugna omgivningarna. Träden. Buskarna. Byggnaderna. Vi flöt förbi, men då och då ändrade ån riktning på vattenflödet och förde oss glidande förbi samma träd, buskar och byggnader. För varje tur blev vi mer nyfikna på hur det skulle kännas att gå i gräset, bland träden, buskarna och byggnaderna.

Ett störtregn kom och började fylla våra baljor med vatten. Ån blev till en forsande flod som pustade och frustade. Vi öste för glatta livet och försökte hålla oss lugna. Vi intalade oss att det skulle lugna ned sig. Att det skulle ordna sig. Att forsandet skulle föra oss någon annan stans. Que será será och då..! ... som genom ett trollslag, eller ett andetag från ovan, blev allt blick stilla. Vi tittade förvånat på varandra, upptäckte de välbekanta träden, buskarna och byggnaderna, så nära, så nära.

I tyst anspänning gled baljorna mot åkanten så långsamt att dag blev till natt. Vi somnade. Vi strandade. Vi vaknade. Stilla. Mjukt.

Vid den lilla alen står vi alla tre (nyckelpigan inräknad, kanske som en annorlunda guide) och försöker vänja oss vid känslan av fuktigt gräs under fötterna. Vi väntar på vinden som skall mota oss tillbaka och rycka med sig den lilla skalbaggen, men den kommer inte. Hjärtat klappar och sinnet försöker sudda bort en imma av overklighet kring synfältets kanter. Det ser ut som en dröm. Det är en dröm som förökar sig och vi försöker hålla alla små drömbebisar i styr.

Nyckelpigan blir otålig och öppnar sitt skal för att visa vingarna.

"Ja, kom nu så går vi", säger jag och ler.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av l...

Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste ...