Att jag inte lyckas sluta upp med att logga in på Lunarstorm. Jag vet egentligen inte varför jag har kvar mitt konto, eftersom jag numera troligtvis tillhör stenålderskategorin, men jag är ändå en återvändare.

Vid varje inloggning har man möjlighet att delta i en miniundersökning genom att svara på en fråga med två eller tre svarsalternativ och jag envisas med att svara, nästan varje gång. Nu är ju i och för sig jag en "panelhöna" eftersom jag konstigt nog till och med gillar statistiska centralbyråns utskick, men Lunars WZUP är verkligen av det enklare slaget. Dagens fråga löd: "har du bränt dig i sommar?". Jag klickade "nej" och fick ett tack för min röst. Ibland signalerar även lilla frågestunden att Lunartiden borde vara förbi för länge sedan med frågor såsom "hur får du tag i alkohol?" och det finns inga svarsalternativ för mig som hade åldern inne för elva år sedan.

På inloggningssidan blir hela skärmen tapetserad med bilder på lunarfolk och har jag min användare kvar får jag snart se mina vänners barn bredvid mitt eget foto. För man pilen över bilderna kan man se deras nick och ålder. Jag är nästan alltid minst tio, femton år äldre än de är. För dem en hel livstid.

Egentagna foton fascinerar mig mest eftersom det är den bild som de själva noggrant har poserat för i spegeln eller i mobilens/kamerans lilla bildskärm. Det är bilderna de har valt för att representera sig själva.

Killarna väljer foton á la passtuk, i profil, med bar överkropp, fyllebilder, roliga miner eller med webbcamkvalisort. Många har valt bilder som någon annan har tagit på dem. Varför?

Tjejerna har också passtuksfoton och profilfoton, men grovt generaliserat är bilderna tagna av dem själva, ovanifrån, kanske ur en lite vriden vinkel. De ler sött/vänt/come-heather:ish, plutar med läpparna eller ser lite mystiska ut. Linne är lite av ett obligatorium. Ögonen är noggrant sminkade och blickar stora (på grund av vinkeln ovanifrån) rakt in i kameran. Eller snett förbi. Det är hårsvall på olika sätt, överallt, och i ett av tre fall finns en väl planlagd dekolltagedel med. Varför?

Nu ska jag inte sticka under stol med att jag har ett par sådana bilder i någon antik mapp och det tog minst femtionitton bilder innan jag blev nöjd med någonting som jag ansåg kunna representera mig i en thumbnail. Så klart utan dekolltage. Ingen av de som känner mig anser att jag i verkligheten ser ut som på mina bimbobilder (som jag döpte dem till). Ändå valde jag just dem ur de andra femtiosexton där jag kanske såg ut som mig själv. Varför?

Det är spännande hur man ser sig själv och hur andra ser en. Skillnaden mellan en vacker bild man själv har tagit och en bild någon annan anser vara vacker. De har samma gemensamma nämnare men olika perspektiv.

80% av de röstande lunarmänniskorna kommer ihåg när man använde disketter till datorn. 74% tycker att det är roligt att åka pulka. 91% har sett Lejonkungen. 86% har varit utomlands. 65% anser att tomtar är bättre än troll.

32% tycker att livet är bra. Jag är en av dem få. Trots allt.

 

S

14 augusti 2009 18:03

Pose-bilderna som berättar för oss vad vi berättar för våra barn att de ska se ut som när de blir stora.

 

S

15 augusti 2009 13:09

Men asså, när får man komm och häls på då?

 

silje

15 augusti 2009 20:17

mañana :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av l...

Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste ...