Tv:n visar film nummer två i bakgrunden. Jean Connery väser fram sina S och jag öppnar doslocket ännu en gång.

Godispåsens innehåll decimeras utan att jag märker det, trots att det egentligen inte finns en enda favorit bland de färggranna sockerklumparna.

Allt är iordningställt och jag finner mig klickande sida upp, sida ned. Blogg in, blogg ut. Förstrött. Vant. Lamt.

Luften kring mig blir så stor när jag väntar. Den blir så stilla när allt egentligen är klart för att trycka på play igen.

*Spritt, spritt*

Vad var det?

Var det sockerdricka igen?

Eller monstret jag fortfarande vaggar?

Vill egentligen inte sitta här och vänta i min röda soffa.

Tag mig i örat.

Ut.

 

S

16 augusti 2009 17:37

Blog in blog out, blog on blog off. Blog away.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av l...

Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste ...