Om man känner sig stympad, liksom att man har blivit av med en extremitet för att msn inte fungerar och för att ens mailkonto sedan 15 år tillbaka inte fungerar, är man beroende på något sätt då? Visst kommer dåliga saker i kluster om tre? Då är det en dålig sak kvar. Vad kommer det sista att vara? Och vilken tur att det bara har handlat om minikatastrofer - den här gången.

 

A

24 mars 2010 02:03

Man är beroende av kommunikation. Av andra människor. Msn, mejl osv är medel. Om man behöver dem för att hålla kontakt med vissa människor man tycker om så blir man stympad när de inte fungerar. Så ser jag det. Och jag är inte alls beroende. :P

 

Silje

24 mars 2010 05:11

:)
Bara att ha msn igång utan att man för den skull pratar med de som är online är en liten trygghet i sig. Så det kan bli. I miss my bunch.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av l...

Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste ...