I förrgår tog jag med mig små klibbiga knopphattar in på passagerarsidans golv. Idag tittade jag ut genom fönstret och mötte en syn jag kände igen. För precis ett år sedan postade jag det här inlägget om mina kära kanelträd. Skillnaden är att dagen bjuder på regn, att de nyutsprungna löven är aningen mindre och att grillardagen var igår. Hela min "by" kokade av glada studenter, lekande i den så kallade "ryssvärmen".

Om jag gör ett bokslut för det gångna året nu i stället för det nyår som passerade så har det ändå hänt mycket i allt det stillastående. Återskapandet av närheten, Lillaro, en ny vän, en bror som flyttade in och sedan ut igen, en utlandsresa... Kanske hade jag önskat att jag fick ro, men det var så här det blev. Kanske hade jag önskat mer för detta år, men det var så här det blev. Kanske på grund av sockerdrickan. Jag är trött på den.

Det kanske är tid för att bestämma sig. Bara. Helt enkelt.

(Igår byggde jag den röda dörren. Vi får se om det kommer någon därigenom).

 

A

17 maj 2010 00:47

Min personliga tolkning och reflektion:
Om han inte friar i år är han nog lite korkad.

 

Silje

17 maj 2010 02:08

Om han inte friar i år så förstår jag honom. Jag och min sockerdricka...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av l...

Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste ...