I förmiddags röjde jag igenom mitt viktigskåp och mitt samla-på-hög-skåp i jakt på gamla lönespecifikationer. Jag glömmer så lätt hur det egentligen var. Hur besvikelserna var. Det är synd. De senaste två åren har jag noteringar av extra pengar alla de månader som föregåtts av något som kan kallas högtidligt. Julnyår, påsk, midsommar. Mitt nöt har kastat de föregående årens specifikationer.

Jag har inte några starka traditioner till varken påsk eller midsommar. Jag samtalade om det med en av de kloka kvinnorna. Hon replikerade med: "ja, men du har ju inte heller haft någon möjlighet att skaffa någon tradition". Hon har rätt. Jag är över trettio år och vet inte vad jag vill göra på varken påsk eller midsommar.

Det hade varit skönt att kunna placera alla storhelgstilläggspapper på Ironladyns skrivbord och undra varför. Svarar hon det hon tydligen sagt till en annan blir jag besviken. Man får inte säga så. Inte till någon och speciellt inte till mig. Jag blir sällan arg. Men jag ska sluta vara snäll. De papper jag har kommer att hamna där framför henne. (Giv mig styrka).

För att spara ett gott skratt. Kisse wins.