Men, stoppa mig i en burk (tillsammans med de tre föremålen) och skaka om så ordentligt du kan. Kasta sedan ut mig framför dig på bordet som en tärning och skratta lite åt att en arm bytt plats med ett ben, att näsan sitter i nacken och att jag på något sätt har fått tretton ögon (varav det tredje är det inre ögat). Med håret stående åt alla de håll kan jag inte annat än att skratta med dig och rycka på axlarna. Detta verkar kunna bli normalläget ett tag framöver.

Hur många kast krävs för att alla mina delar ska ha hamnat på rätt ställe igen? Då vinner jag, men jag kan leva med en fot i pannan också.

Den här låten bara ber om att få inta sin plats här, på min plats. För att den är given, just här.

Adiam Dymott - Miss You