Jag tog henne med på en biltur. Det var ganska länge sedan hon fick åka bil nu. Förra gången låg hon i baksätet på en filt och tuggade på en godisring. Jag tänkte på när hon samma eftermiddag sprang av och an, fram och tillbaka på gården i den orangea solen medan jag målade en boddörr. Hon var som glänsande varm koppar. Sprängfylld av livslycka rusade hon ned till ån, hoppade ned, kravlade sig upp och sprang stänkande, med skinande ansikte, fram och blötte ned mig. Hon gjorde tjusiga krumbukthopp med kvarlämnade träklossar som hon låtsades hade fått eget liv och låg sedan och sov en stund på ett ljusblått lakan med mörkblått blomstermönster. Hon smakade på mogna hallon, krusbär och vinbär. Hallonen var godast. Men det var ganska länge sedan nu. Denna biltur låg hon i en intetsägande vit pappkartong i en brun papperspåse märkt med ett nummer och min fars uppgifter. Det kändes ändå bra på något sätt att få göra en resa tillsammans med henne igen. Helt lugn, utan smärta, sovande och med ett minne av just den sprängfyllda koppriga livslyckan väldigt närvarande. Hon är Snälla. Hon är saknad.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av l...

Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste ...