Jag såg när hon singlade ned mot sin botten. När hon gör det, och jag försöker ropa till henne att stiga uppåt, är det som att den lilla luft som passerar mellan mina stämband gör att hon pressas ännu djupare. Som om den lilla luften färgas av de ord jag väljer och gör den tung på hennes kropp. När hon når botten är hennes ljusa blågrå ögon porslinsaktiga och blanka.

Det gäller att krypa inunder henne. Där stoppar jag min varma hand i hennes svank, där hon ligger platt på rygg. Jag lyfter försiktigt upp henne, så omärkbart som möjligt. Märker hon av det kan hon falla och krossa min hand mot marken. I nivå med min höft kan jag dra bort bandet som håller hennes långa, långa hår i en svans och låta det hänga fritt medan jag drar med andra handens fingrar genom det. Då slappnar hon av, blir lätt och tillåtande.

Jag lyfter henne högre och hon ler när hon befinner sig där. Av leendet blir hon nästintill tyngdlös och jag tar bort handen i svanken och hon flyter av sig själv. Hon sjunker lite och jag blåser henne i ryggen och ler mot henne. Så stiger hon. Sedan sjunker hon lite och jag blåser igen. Och så håller jag på. Hon är så vacker när hon flyger.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av l...

Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste ...