Jag skrev en gång en Post-it till mig själv här på bloggen om att bli påmind om att jag skulle säga upp mig om situationen upprepades. Jag tror att detta är nog så när ett sådant tillfälle när jag måste påminnas - helikopter och allt... men jag skjuter upp det tack vare det tårdrypande superskrattandet på sluttampen, när vi lyssnade på diktatet som jouren spelat in med hastighet 180. Det var bara så fantastiskt roligt. Vi får se hur det blir imorgon. (Tack lilla söta för i kväll. Du är en klippa).