Sådana här gånger, när jag orkar stå åtminstone ett halvt steg ifrån mig själv och titta på vad som händer, kan jag bli lite fascinerad. Hur jag bara sugs ned i underjorden, hur det svartnar och hur otroligt svårt det är att ta sig upp. Om det ens går. Speciellt om jag blir besviken på något. Då blir jag så ledsen att jag nästan måste gråta. Eller om jag irriteras av något. Då blir jag så arg att jag troligtvis skulle kunna ge mig på någon. Allt är så oerhört förstärkt. Tänk om det ville verka på samma sätt med positiva saker? Att jag hade blivit 25 gånger så glad för att min fina bikinitopp äntligen kommit på posten, till exempel. Men det verkar inte fugera så.

Jag måste skriva ned vad det är som gör mig så otroligt ledsen och arg just nu, så att jag kan titta på det när jag är piggare och se om det var så förfärligt.

1. Bror ska flytta.

2. Grannen spelar "musik" när jag har jobbat natt igen.

3. Jag blir ledsen för att Han kan säga nej till mig men inte till andra, vilket gör att tid som skulle kunna vara vår blir någon annans.

4. Jag blir ledsen för att Han inte fattar det.

5. Det känns som om mitt ansikte håller på att falla av och att jag håller på att få hjärtfel.