Det är ändå märkligt att åldras. Jag är inte van vid det och troligtvis kommer jag aldrig att vänja mig. Jag märker små, små antydningar här och var. Ansiktet har en lite annan karaktär och jag plockar nästan fram meningar som "gör inte sådär, det kan fastna", som man hörde när man var liten, och tror på dem. Rynka inte på ögonbrynen, då kan rynkan fastna. Jag ser på foton och märker mognare drag. Jag väntar på dagen då jag ska klappa mig under hakan för att... jag har sett någon annan göra det. Jag funderar på mina armar och undrar om det är så att venerna framträder mer när man blir äldre. Jag har aldrig sett blodådror på mina underarmar förut. Eller så beror det på att jag är smalare än förr.

Jag har haft drömmar som jag aldrig gjorde någonting av och som nu verkar blekna. Som om de vore ett gammalt fotografi av en önskan. Omständigheter gjorde att tio år förflöt med drömmarna i band, i släptåg, och nu har de blivit trötta och gamla. Jag tittar på dem med förvåning och tittar sedan på mina nötta skor, utan att riktigt veta vad som hände. Drömmarna är inte lika spänstiga och inte lika pockande, men de är fortfarande mina. Eller kanske är det jag som inte längre har de dragen kvar. Så, jag vet inte vad jag ska göra av dem och jag känner mig lite vilsen. Jag kan titta på andra människors drömmar, sådana som borde passa, men jag kan inte riktigt ta dem till mig. Jag stryker fingrarna lite längtansfullt längs banden till de mina.

S skrev en gång i ett brev att "det är som att ha fötterna i två olika världar". Det hon menade då var att ha en fot i barndomen och en annan i vuxenvärlden. Det  som sker nu måste vara nästa steg. Skillnaden jag känner är att jag är mer rädd nu än då, och jag förstår inte riktigt varför.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av l...

Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste ...