Jag visste redan från början att det skulle bli en spännande dag idag då min nyfunne vän planerat eftermiddagen tillsammans med mig. Naturligtvis visste jag inget om var vi skulle åka eller vad vi skulle göra. Efter en stunds bilåkning i lilla röda leksaksbilen och en aning sight seeing slutade ovissheten med premiärgrillning vid en forsande bäck utanför staden, med en gäckande vårsol som slutligen hittade sin plats på himlen. Glada och nöjda avnjöt vi sedan en Lakritspuck och en kopp kaffe utanför den lokala bensinstationen i glatt sällskap av varandra. Han blev på köpet nog en grad brunare och jag själv har en ljusare nyans av solrosa samt en hud som känns snäppet för liten för mitt ansikte.

Jag såg att jag hade två missade samtal från min far och ringde upp honom där vi satt med eftersmaken av kaffe i munnen. "Var det något speciellt du ville?", undrade jag. "Ja, men vi tar det sedan. Jag vill inte ta det över telefon", svarade han. Hjärtat snörpte ihop sig till storlek S och lade sig till rätta i halsgropen. "Men snälla, säg vad det är...". "Nej, vi tar det när du kommer".

Gaad. Vad har hänt?! Är någon av hundarna döda? Mamma har inte hört av sig på hela dagen; är hon sjuk/skadad/död?! Har farmor dött?! Nej, just ja, det är hon redan. Vad kan det vara? Får man verkligen säga sådär till en Silje som verkligen dör av nyfikenhet av minsta lilla? Har han vunnit pengar?!

Vi bestämde oss för att hastigt och lustigt åka tillbaka till stan och hela tiden satt jag med lilla hjärtat dunkande mot min strupe.

Anfådd och med en skvätt av panik i ögonen kom jag instörtande i min fars lägenhet. Hundarna skällde och våldade sin väg mot mig för att hälsa, i vanlig ordning. Syster ropade glatt hej med munnen full av rullkebab och pappa sken som en sol. Ok, ingen har dött (sänk jo).

På datorskärmen satt en liten sötnöt alldeles valpig och grann. Stora tassar, finurliga ögon och en liten vit fläck fram på bringan, mitt i allt det koppriga släta. "Har du tingat?", gapade jag storögt. Jag ringde genast och bad min kollega stryka mig från buffertlistan. På fredag är jag valpägare.

Snälla!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av l...

Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste ...