Jag har tidigare nämnt att jag varit brevskrivare. Under en period damp det dagligen ned brev på hallgolvet som sedan låg och väntade på mitt skrivbord när jag kom hem från skolan. Jag öppnade alltid sovrumsdörren med en viss förväntan och jag blev sällan missnöjd. Jag hade brevvänner som oftast hade veckovis uppdateringar och färglade sina brev med överstrykningspennor i alla de färger, ritade avancerade primitiva smileys, använde kordord som L/Y eller LYSVVV----->M, älskade NKOTB, täckte kuverten med idolklistermärken från OKEJ och levde i SLAM- och FB-kulturen. Vem kunde låta bli att inspireras?!

FB betydde Friendship Book och gick ut på att en lapp eller ett häfte skickades från brevvän till brevvän där man skrev i sin adress, födelsedata och skrev kodord om man ville ha nya brevvänner och hur de i så fall skulle vara. LLP innebar Long Letter Pal. NNP innebar No New Pals, vilket man skrev om man för närvarande hade fullt upp med de brevvänner man redan hade. Vissa skrev "endast killar". Det var lite frustrerande om det var en person som hade en vacker handstil. För ja, det var handstilen man gick på när man valde vem man ville skriva till. Även här var det ofta fina krumelurer, smileys, hjärtan, killnamn och klistermärken. När det var fullklottrat i häftet skickades FB:n tillbaka till den som gjort det.

SLAM minns jag inte exakt vad det stod för, men konceptet var detsamma förutom att den som skapade den ställde olika frågor och tillverkade SLAM:en för ett visst antal deltagare, aldrig mer än tio stycken. Det kunde vara frågor som "favoritmusik", eller "vem är du kär i", eller "vill du gå med i EG", där man skulle svara så utförligt man orkade. Under SLAM:ens gång kunde man hitta någon i ungefär samma ålder och med liknande intressen (och fin handstil) och sedan skicka ett introduktionsbrev med anhållan om fortsatt kontakt. När SLAM:en var full skickades den tillbaka till skaparen.

I brevväxlarkretsen kallades SLAM och FB allmänt för Plock. Man kunde skapa plock till sig själv, men också skriva sig själv som skapare (by) och en kompis som mottagare (4). Man kunde också vara plockbytare, men det var ganska besvärligt om man inte hade så mycket plock eller plockintresserade att skicka runt (till).

Jag hade också brevvänner som var mina kusiner, min bästa vän S som hade flyttat, kortvariga kontakter som jag aldrig riktigt connectade med, brevvänner från andra länder och några klasskamrater. Brevskrivandet fanns så klart också på en mindre avancerad nivå mellan kompisar i form av lappar mellan skolbänkar, skolskåp eller brevlådor. I gymnasiet skrev vi ibland brevböcker som skrevs under lektionerna eller hemma, som vi skickade mellan oss på gemensamma raster.

Alla mina brevvänner som finns där ute har varit fantastiska och har alla en bit av min barndom, kanske förvarade i någon låda undanstoppad någonstans. Speciellt ett fåtal tjejer, som Cicci, Malin, Sara, Hedda, och så klart S. De var på något sätt min innersta krets. Den enda jag kände "på riktigt" var S. De andra var endast till utseendet kända genom skolfoton, men alltid med en hand på ens barnsliga själ. Hos dem kunde man vräka ur sig sorg och glädje och alltid få ett stödjande ord och en skriftlig eller ritad kram tillbaka.

Jag har under många år vetat att jag har haft en låda med brev undangömd på mammas vind, men alla försök att finna dem har misslyckats. Hon städade vinden i sommar och hittade till min förtjusning lådan. I eftermiddag har jag gått igenom och sorterat upp breven och har därefter försökt hitta igen de som räknats som mina närmaste vänner på facebook, och jag har i vissa fall lyckats.

Som en del i min egen fas av att få veta vad som egentligen hände har jag erbjudit dem att få tillbaka alla de brev som de skrev till mig. Kanske får jag napp och får tillbaka mina egna. Inte för att jag inte vill ha kvar deras brev, men jag tror att de kan göra större nytta hos avsändarna. Vi är alla i trettioårsåldern nu och det är nu som våra barndomar gör sig påminda. I alla fall min. Om inte annat kanske jag kan få tillbaka en förlorad nära vän, om än för ett ögonblick. LYSVVV------->FM!   Tack för det ni var för mig.

Nu har månstormen äntligen dött och jag lägger för första gången ut en bild på mig i denna blogg. Ett ansikte bland alla andra. Where's Waldo?