I min morfars farfars gamla plånbok finns en skatt bevarad. Det är en samling kärleksbrev som daterar sig till början av 1880-talet, samtliga skrivna i snirklig skrivstil, med rött bläck ibland och svart bläck ibland. Det finns oftast inga stavfel och överstrykningar. Kanske skrev han en kladd först och renskrev det sedan. Kanske visste han ord för ord vad han ville säga. Många av breven är skrivna på blågrått brevpapper, andra på nu blekgult linjerat skrivpapper. Vissa av dem är ihopvikta så att ett halvt C5-kuvert hade räckt med råge, andra är lite större. Vissa har lackats, andra inte. Alla är till Jungfrun Maria, som bodde i en lite större ort, cirka fem mil bort. På inget av dem står någon mer specificerad adress.

Hur träffades de? Vilket är löftet hon gav som han upprepar att hon aldrig får förglömma? Om dessa brev är de Maria skrev, vad gjorde han med de brev hon skickade honom? Hur fick hon dem? Vad svarade hon? Vad kände de när de satt med det olästa brevet i sina händer? Gömde de sig så att de fick vara ensamma när de läste? Hur spann de sina drömmars nät?

Så småningom gifte sig Erick Gustaf och Jungfrun Maria. De köpte hans föräldrars gård, där jag nu myser runt i dammet, och lovade att inhysa hans föräldrar så länge de levde. Därefter föddes en barnaskara varav min morfars far var en av sönerna.

Tänk om brevväxlingen aldrig hade skett. Då hade jag inte funnits.

 

Annika

20 juni 2009 01:04

Åååhh, vad vackert.
Kärleksbrev...
Med en gudomlig handstil.
Som sagt....vackert.

http://acka.bloggagratis.se

 

Silje

20 juni 2009 12:08

... och ibland frustrerande när det är så snirkligt att jag inte ser vad det står. Men vackert...

 

karro

15 augusti 2009 09:32

Shit det är det finaste jag sett på länge! Svårt att läsa men det fullkomligt osar romantik! Aaah

http://jagkarro.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av l...

Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste ...