En riktig husfluga har jag adopterat. Egentligen tycker jag inte så mycket om flugor (ni vet vad jag tycker om ansiktsboken och samlandet av ansikten som inte ens har någon plats i ens liv längre) och flygfän överhuvud taget är ganska besvärliga. Förutom fjärilarna på mina fingertoppar. Men denna fluga får flyga ganska ensam, och ostört, tillsammans med mina fodermalar. Jag talar om det lilla program där jag nu har över 16 playlists, och de fortsätter att föröka sig. Som mina fodermalar. Husflugan är döpt till Spot(ify).

I kväll är det Wheels. Stadsfest med vackra prydnader; speciellt de röda och turkosa. Jag är turkos. Nu ska jag med Sangría i blodet ned och pryda stan.

Come Clarity - In Flames. Värd att upprepa. Rushing trough thirty... Du vet.

"En sån där 30-gradersdag", säger jag som om det vore hur vanligt som helst. Jag ser fram emot en mild kväll på stan med vänner, eventuellt någon stund på en båt vid gästkajen.

Appropå "vore", så är konjunktiv ett gäckande mysterium. Jag är avundsjuk på de som korrekt talar språk där det fortfarande används i dagligt tal, till exempel spanskan och franskan. Vissa ord, såsom vore (vorde) och leve, har vi ju kvar, men ingen vanlig dödlig kan förklara varför vore:t hamnar just i den meningen. Nu har jag ju i och för sig vissa nycklar till detta, men önskan är att bemästra konjunktivets vara eller icke-vara. Tänk, så mycket vackrare allt skulle bli.

Finns det några kurser i gammelsvenska förresten?