I min morfars farfars gamla plånbok finns en skatt bevarad. Det är en samling kärleksbrev som daterar sig till början av 1880-talet, samtliga skrivna i snirklig skrivstil, med rött bläck ibland och svart bläck ibland. Det finns oftast inga stavfel och överstrykningar. Kanske skrev han en kladd först och renskrev det sedan. Kanske visste han ord för ord vad han ville säga. Många av breven är skrivna på blågrått brevpapper, andra på nu blekgult linjerat skrivpapper. Vissa av dem är ihopvikta så att ett halvt C5-kuvert hade räckt med råge, andra är lite större. Vissa har lackats, andra inte. Alla är till Jungfrun Maria, som bodde i en lite större ort, cirka fem mil bort. På inget av dem står någon mer specificerad adress.

Hur träffades de? Vilket är löftet hon gav som han upprepar att hon aldrig får förglömma? Om dessa brev är de Maria skrev, vad gjorde han med de brev hon skickade honom? Hur fick hon dem? Vad svarade hon? Vad kände de när de satt med det olästa brevet i sina händer? Gömde de sig så att de fick vara ensamma när de läste? Hur spann de sina drömmars nät?

Så småningom gifte sig Erick Gustaf och Jungfrun Maria. De köpte hans föräldrars gård, där jag nu myser runt i dammet, och lovade att inhysa hans föräldrar så länge de levde. Därefter föddes en barnaskara varav min morfars far var en av sönerna.

Tänk om brevväxlingen aldrig hade skett. Då hade jag inte funnits.

Med mer än sekelgammalt damm i håret kryper jag lycklig ut ur min minisemesterbubbla, med glittrande ögon och ny kännedom om mitt ursprung. Så fantastiskt det är att på detta tidsavstånd få kunna röra vid saker och läsa vacker skrivstil som om det vore placerat intill mig så när som på i går. Dolda människor träder fram ur glömskan och jag välkomnar dem.

I Västerbottens-Kurirens årsbok från 1941 kunde jag läsa om alla de många hemskheter som drabbade världen, som oroade så många sinnen även i glesbygdens omhuldade och relativt trygga stugor. Och så fanns även detta, mitt bland all tragik:

Midsommar, sälla blomsterdag

för fä och folk och skalder,

vi hälse dig i festligt lag

med hymner och rabalder.

Einar Malm.

Det är så underbart med gammalt gulnande, dammande och unket doftande papper! Det blir en spännande semester.