En riktig husfluga har jag adopterat. Egentligen tycker jag inte så mycket om flugor (ni vet vad jag tycker om ansiktsboken och samlandet av ansikten som inte ens har någon plats i ens liv längre) och flygfän överhuvud taget är ganska besvärliga. Förutom fjärilarna på mina fingertoppar. Men denna fluga får flyga ganska ensam, och ostört, tillsammans med mina fodermalar. Jag talar om det lilla program där jag nu har över 16 playlists, och de fortsätter att föröka sig. Som mina fodermalar. Husflugan är döpt till Spot(ify).

I kväll är det Wheels. Stadsfest med vackra prydnader; speciellt de röda och turkosa. Jag är turkos. Nu ska jag med Sangría i blodet ned och pryda stan.

Come Clarity - In Flames. Värd att upprepa. Rushing trough thirty... Du vet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av l...

Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste ...