Plötsligt är det som om träden har vridit sig lite, visar sig ur en annan vinkel i solen och nya nyanser framträder. På samma sätt höjer sig himlen något och speglar sig i havet med en djupare färg. Varje kväll jag går ut ur tegelannexet söker minnet efter den glömda cykellampan och sjalen liftar med mig hem kring halsen.

Världen vrids en bråkdel och flyttar människor runt från ett ställe till ett annat. Fyller ut hål som lämnats av en annan. Någon går med blicken fäst vid en karta skriven på ett främmande språk, en annan släpar hela sitt bohag i några väskor genom sitt anletes svettpölar. Storögda, nyfikna (och halvt vettskrämda) promenader gör den nya världen större och större för varje steg.

Nya kontakter bakas in i varandra och handslagen lämnar avtryck i mer än handflatorna. Nya skor drar in skräp i hallen och kylens utrymme delas rättvist upp. Extranycklar byter ägare och vanliga ord sammansättes på nytt sätt. Examination(s)-uppgift. Studie-medel. Care-of-adress. Nollning(s)-general. Vasa-plan. Harvard-systemet. Var-går-man-ut? (Ja, berätta det för mig).

Grundfamiljens tre hushåll har fått varsin ny medlem. Det är helt ok och ekonomierna räddas. Det lilla spöket har startat en ny termin och meddelar sig via min moderna ouija board. Det är mycket gott. Jag längtar på något sätt efter tjocktröjorna och de klistrigt blöta lövens kaotiska noter som spelas av den nya vinden. Fler bra saker att vänta.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av l...

Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste ...