Plötsligt är det som om träden har vridit sig lite, visar sig ur en annan vinkel i solen och nya nyanser framträder. På samma sätt höjer sig himlen något och speglar sig i havet med en djupare färg. Varje kväll jag går ut ur tegelannexet söker minnet efter den glömda cykellampan och sjalen liftar med mig hem kring halsen.

Världen vrids en bråkdel och flyttar människor runt från ett ställe till ett annat. Fyller ut hål som lämnats av en annan. Någon går med blicken fäst vid en karta skriven på ett främmande språk, en annan släpar hela sitt bohag i några väskor genom sitt anletes svettpölar. Storögda, nyfikna (och halvt vettskrämda) promenader gör den nya världen större och större för varje steg.

Nya kontakter bakas in i varandra och handslagen lämnar avtryck i mer än handflatorna. Nya skor drar in skräp i hallen och kylens utrymme delas rättvist upp. Extranycklar byter ägare och vanliga ord sammansättes på nytt sätt. Examination(s)-uppgift. Studie-medel. Care-of-adress. Nollning(s)-general. Vasa-plan. Harvard-systemet. Var-går-man-ut? (Ja, berätta det för mig).

Grundfamiljens tre hushåll har fått varsin ny medlem. Det är helt ok och ekonomierna räddas. Det lilla spöket har startat en ny termin och meddelar sig via min moderna ouija board. Det är mycket gott. Jag längtar på något sätt efter tjocktröjorna och de klistrigt blöta lövens kaotiska noter som spelas av den nya vinden. Fler bra saker att vänta.

Det är som vanligt inte tjejen på bilden som har skrivit brevet.

See no evil, hear no evil, speak no evil