Jag försöker städa upp och rensa ur garderober. I min röda hall ligger det högar med skräp. En tyghög, en kartonghög, en plasthög och en hög soppåse. I morgon ska jag börja nyttja mitt förråd som har stått helt tomt sedan Bror flyttade. Julsakerna ska få byta bostad tillsammans med lamporna jag aldrig får uppsatta. Prydnadssakerna jag aldrig tittar på får följa med vinterkläderna. Förhoppningsvis får de ett trevligt kollektiv där nere, tillsammans med den nya hyresgästens gardin-och-duklådor och vad-det-nu-kan-vara.

Det kommer onekligen att kännas mycket underligt att inte längre bo ensam, att dessutom flytta in med någon som jag bodde med för sjutton år sedan och i dagligt tal kallar mamma. När jag i våras frågade henne om hon ville flytta in sade hon att hon redan hade tänkt tanken när Bror flyttade ut, men samtidigt blev hon nästan lite spak och visste inte vad hon skulle säga. Hon tackade dock ja efter någon dags betänketid.

Ett några generationer stort steg tillbaka i tiden håller på att tas i denna stund. Skillnaden är att jag inte har några kor som kan ge förmånsmjölk till henne.

Kanske väljer jag att inte se nackdelarna just nu. Kanske vill jag inte att de ska ha någon betydelse även om en mamma alltid är en mamma, och en dotter är en dotter trots att gränserna med tiden strukits ut med tummen. I grunden behöver vi båda den ekonomiska hjälpen och förhoppningsvis orkar vi med varandra en liten stund. I grunden tycker vi om varandra väldigt mycket och kanske kommer det att gå riktigt bra.

Den röda dörren står öppen. Välkommen in. Man ska ta hand om varandra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av l...

Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste ...