"Do you hang out?" frågade en blekfet amerikan efter spelningen på ett svettigt Fryshus. Nej, han frågade inte mig, men däremot en söt dreadlockflicka som först såg lite förbryllad ut. "Yes...", svarade hon, följde med den vaxartade mannen back stage och blev troligen en av Ill Niños stockholmsgroupies (och jag är helt fördomsbefriad, tsss).

I have nothing to say
But I feel like my mouth is open
Everything that is real
Comes around

Oye como va cuando tocan la rumba latina.

Ill Niño - What comes around

Nu när det inte är så många som läser längre kan jag med gott samvete posta grymma låtar utan att så många öron förstörs av slamret. Eventuella läsare ser sig själva som varnade.

Plopp!, ned i mitt lilla smyckeskrins avdelning för trevliga liveband.

Scar Symmetry - Deviate from the Form

När jag skriver ratar jag oftast hela första stycket. Det är som om det tar en bit text innan orden faller på plats. Just nu har jag mest bara fingerhäfta. Det surrar så mycket att jag inte kan reda ut meningarna och det blir bara suddigt. Just nu, när jag kanske behöver skriva som mest. Kanske är det som Han sade, att "det kanske blir bättre efter mars, när det börjar bli ljusare". Eller så är det kanske som hon sade, att "ibland kan saker och ting falla på plats med tiden, men ibland gör de inte det". Hur det nu än är med den saken så tar jag inte bort hela första stycket i denna text. Ingenting faller ändå på plats, hur jag än försöker.

Guidebok. Ge mig. Det är så otroligt många stigar här.