Mamman berättade i efterhand för mig att han hade frågat när jag fyllde år, om de inte kunde ta reda på det på facebook eller något och att han ville ge mig någonting. Kanske ett broderi eller så.

Igår, på en av hans livs jobbigaste dagar, precis innan en av hans livs jobbigaste stunder räckte han mig en grön egenhändigt virkad groda med stora bruna ögon av plast. "Du får den", sade han med ett lite förläget leende. Jag hade sett på när han virkade den. Mitt hjärta höll på att explodera. "Får den följa med dig i sängen när vi går ned?", frågade jag och han nickade. Grodan låg i hans säng ända tills jag hämtade tillbaka honom igen.

När jag skulle gå hem för kvällen frågade jag honom om grodan skulle sova med honom under natten och om jag skulle ta den i morgon. "Nej, han ska sova med dig", svarade han bestämt.

Med tiden har jag samlat på mig ett antal väktare som är utstationerade här och var i mitt hem. Bland dem kan jag känna mig trygg. Jag tror att det bara finns ett visst begränsat antal av dem där ute, som har tilldelats mig på förhand, och nu har grodan kommit hem. Den finns på mitt nattduksbord och den ser till mig när jag sover. Där ska den alltid vara.

Jag fyllde inte år igår men jag åldrades en aning idag. Kanske fick jag en rynka till även om den inte är synlig för andra.