Kära ballader rostar aldrig. Inte ens om de är av metall.

En sinnesstämning, en låt.

Man O' War - Master of the Wind

Någonstans på vägen hem, ungefär vid mitt gamla bibliotek och strax innan mina ben började domna och sticka av alla minusgrader, kände jag att jag ändå är på rätt ställe. Jag vill inte vara någon annan stans. Min plats är just nu där det ibland är så jobbigt att man nästan vänds ut och in. Där man kastar sig själv mellan bus och djupaste allvar. Där skratt och gråt är tvåäggstvillingar, med livets största gåtor som föräldrar.

(Lille du, visst ses vi på måndag?).