Idag är jag lite knycklig. Lite ihoptryckt och inpressad i en kub där jag nätt och jämt kan truta med munnen för att ta ett andetag genom en liten lucka. Jag kan inte prata och jag kan inte lyssna. Rör jag mig påminner det mig om hur det ibland kan kännas i drömmen när jag ska springa iväg från någonting men inte kan. En behållare i magen pumpar ut illamående och någonting som svider och bränner till hela kroppen. Jag vill stänga igen den där lilla luckan jag andas igenom, sluta in mig helt och be Bror att han stoppar in mitt kub-jag i garderoben mellan tjocktröjorna som jag aldrig kunde bestämma mig för om jag skulle kasta eller inte.