Jag brukar återkomma till många bloggar, men det finns en som jag tycker särskilt mycket om. Han kallar den dagbok. Många gånger är den så naket vacker, och så skör, att man nästan måste läsa den försiktigt. Han har en förmåga att sätta tummen på punkter som ömmar. Punkter som vi själva har, som vi kanske har glömt men även sådana som vi aldrig ens har känt någon gång. Det ömmar ändå och det är då jag gillar den som mest. Besök den någon gång; Jonas Gardells dagbok.

Idag känner jag mig inlåst, inuti mig själv, och jag har ingen lust. Men, what's new, egentligen. Jag låter det vara.