Jag ögnade igenom en jättefin doktorsavhandling igår kväll, skriven av en av de människor jag menar är självlysande. Det blev en svindlande bakåtvolt i tiden för mig och jag ser fram emot disputationen, även om jag inte kan vara med på festen efteråt. Avhandlingen tar bland annat upp kamper mot drakar, och jag slås av hur mycket en liten kämpe själv fick trösta medan han stod där och höll odjuret stången. Underskatta aldrig kraften i ett möte. Se bara vad det kan leda till. På så många sätt.

...

Något jag skrev någon annan stans:

"Ge mig ett glas vatten.
  Inte för att jag är törstig, 
  utan för att jag vill möta Dig"
                               
                                   kinesiskt ordspråk

Jag är så glad över det de människor jag hela tiden träffar kan lära mig. De berikar mig.

Det är så mysigt att sitta och titta på den där söte, danske spelevinken som visar upp sig och sin fina gård ibland på svt. Han är duktig och han dolar på med alla möjliga praktiska göromål. Med kepsen lite på sned väljer han virke till en ny räfsa, grejsar på i köksträdgården, snickrar ihop en tunna, lagar en gets öra med målartejp och är lyrisk över att gårdsgässen äter upp de fallna äpplena. Ja, det är verkligen mysigt. Med en kopp thé är det en perfekt början på helgen.