En norsk prinsessa och hennes medförfattare är med på nyhetsmorgon och talar om auror, chakran och hur man träffar sin ängel. De är i Sverige för att hålla kurs och jag börjar undra vad det är som gör att änglar är så på modet. Jag läste boken Angelology för inte allt för länge sedan, och den gav onekligen en spännande, alternativ uppfattning om huruvida änglar finns mitt ibland oss. (Boken var bra, ända till slutet när författarinnan fick bråttom till deadline, ungefär. Stor besvikelse). Om hur de kan beblanda sig med oss och slå med sina fina vingar. I boken till och med förföra oss och vara "en ängels motsats".

Prinsessan i programmet säger att hon kan se dem. Det handlar om de änglar vi tänker på när vi menar ängel, det vill säga den vanliga, omhändertagande skyddsängeln. (Inte de andra änglarna i hierarkierna, som tros finnas). Hon vet att vissa har vi med oss hela livet och andra kommer in och hjälper till lite när det behövs. Som på den klassiska gamla bilden med de två små barnen som håller på att korsa en rasande bäck på en skraltig liten bro. Bakom dem svävar en stor, blond kvinna med rosa klänning och en gloria runt huvudet, med händerna lite kupade och med ett sällt ansiktsuttryck.

Prinsessan säger att det handlar om att vara lyhörd och öppen. Att det är knepet för att kunna träffa den. Som om det vore en kompis man inte träffat ännu. Hon säger att det var så fantastiskt att träffa sin ängel för första gången. Att det doftade av rosor och att hon kände en stor kärlek, som hon på något sätt tyckte sig känna igen.

Programledaren verkar bli eld och lågor. Hon ber prinsessan att mäta ut hennes aura och ställer frågor om änglarna. "Har de sätt att kommunicera mellan varandra på?". "Jadå", svarar prinsessan och hennes medförfattare. "Kan de dö?". "Nej, de dör inte". "Har de med religion att göra?". "Nej, de har inte alls med religion att göra". (Förutom att änglar finns med i alla religioner, säger de i nästa andetag, vilket verkar vara lite fel). Hur vet de det? Hur kan de svara på alla frågor med ett allvetande leende? Och hur kan de nämna änglarna utan att ta steget längre? Det är ju om än ännu svårare att tro att det ska glida runt en massa änglar och ta hand om oss, utan någon egentlig, bakomliggande orsak till omsorgen. För att de kanske bara tycker att det är roligt, eller något. För att det bara är så.

Varför är det lättare att tro på änglar än på Gud? (Än vilken guddom vi än väljer att tro på).

Men, det är ju lätt! De liknar oss hyfsat mycket till utseendet, tror vi. Vi kan alltså identifiera oss med dem. De har omsorg, älskar och hjälper oss. De kupar sina händer kring oss när vi går på den skrangliga bron. Vi kan se dem, på olika sätt, om vi anstränger oss. Det stannar liksom där, utan några fler krav. Ingen Gud som skall fruktas, ingen Jesus som gör att vi måste tro att han är Guds son och dessutom tro att han har dött för våra synder, för att sedan återuppstiga till Faderns högra sida. Eller den Helige Ande, liksom. Det är svårt att tro på. Det är lätt att tro på änglar. För att det stannar där.

De ska hålla kurs om hur man träffar sin ängel nästa vecka. Gissningsvis kommer kursgården att vara överfull - sökare som vi är födda att vara - speciellt efter den fina reklamen i tv.

Änglarna är lite på modet just nu. Lite som religion-light. Utan att behöva ta steget fullt ut och gå all in. En light-vara man till och med kan göra reklam för. Fascinerande - våra tidevarv är.

Den gamla hederliga skyddsängeln.

Copy-paste:ad härifrån. Berätta gärna om ni vet vem som har målat den, kan eventuellt vara av en konstnär med efternamnet Lindberg.

 

A

15 november 2010 14:56

Ja, så är det nog. Även om änglar är överlägsna oss, så är de ändå mer som våra jämlikar. Inte som Gud, som vi är skyldiga hela vår existens. Det kan kännas lite för mycket att hantera.

Mycket bra blogg.

(Jag såg förresten en annan bild med en skyddsängel och två barn, men då var hålet i bron framför barnen så det såg ut som om ängeln skulle putta ner dem i hålet. Den verkar av någon anledning inte vara lika populär.)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av l...

Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste ...