De inre klockorna har en tendens att vara lite skruvade. Aftonbladet har lösningen, som vanligt, här i komprimerad version med vissa omskrivningar.

kl 6 - Starta med sex. Passande tidpunkt. Hormonerna är på topp och fertiliteten är hög hos kvinnan.

kl 7 - Dags för frukost. Inte skippa.

kl 7.15 - Ta multivitaminerna, eftersom de ska inte tas på fastande mage.

kl 7.30 - Borsta tänderna en halvtimme efter morgonjuicen för emaljens överlevnad.

kl 8.30 - Ut i solen. Melatonin. Antidepressivt. D-vitamin. Ibland är det molnigt.

kl 10 - Ta itu med knepiga problem. Med frukost i magen är hjärnan som skarpast.

kl 11 - Gå på dass. Japp. Njurarna jobbar för fullt. Kaffets fel?

kl 13 - Lunch. Matsmältningen är som mest effektiv. Jättejättehungrig om frukost var kl 7.

kl 13.30 - Skicka viktig e-post för att dämpa "mailstressen". Msn räknas inte.

kl 15 - Ta en piggpromenad o inte en tupplur. Annars får du svårt att somna på kvällen.

kl 16 - Möt smärtan hos t ex tandläkaren eftersom endorfinerna står på topp. Jojo.

kl 17.30 - Tid att träna när kroppstemperaturen är som högst.

kl 18.30 - Bästa tid för skoköp eftersom fötterna är som mest svullna.

kl 19 - Ta ett glas rött, levern är i högform. Och så är det gott. Risk för ysel.

kl 19.30 - Ät middag nu 2-3 timmar innan läggdags. Jättejättehungrig igen.

kl 21.30 - Natti natti, samma tid varje dag. Inte titta på film.

Tre veckor på detta sätt och kroppen har ställt om det inre urverket.

Reflektion: Hm. Inte många rätt för egen del. Och efter tre veckor på detta sätt så har man inget jobb kvar. Bara en massa skor.

Jag hade tänkt ha det mysigt. Du vet, ta ett bad, se en bra film i morgonrocken med alla lampor släckta och med riktigt bra ljud, äta B&J's med sked direkt ur kartongen som i Amerikat, dricka ett glas vin, lägga mig och läsa någonting vackert - kanske på spanska - innan jag somnade på diagonalen i dubbelsängen. Men jag var för sällskapssjuk, så det blev ingenting av det.

Att sitta här i min röda soffa är ibland som att ropa högt in i en kudde som är tätt tryckt mot munnen. Aaaåå? Öö åååå eej? (Hallå? Hör någon mig?)

Malou ska intervjua Stefan Sauk i sitt program och hon har redan avslöjat att det kommer att bli lite speciellt, efterom hon 1995 intervjuade honom inför släppet av filmen Vendetta. De hade stött sig lite och nästan blivit ovänner säger hon. Hon verkar lite nervös inför det hela och osäker på hur den kommande intervjun ska bli.

Stefan sitter i fåtöljen. Malou sitter och håller i sina kort i den andra fåtöljen. De ser på klippet från 1995. Där svarar han "Och?" på en av hennes frågor och han rör sig mycket yvigt och har tydliga taggar. Malou frågar några meningar senare, lite irriterat, om han inte gillar att bli intervjuad. Han svarar nej.

Efter klippet skrattar Stefan, tycker att han var pretantiös och önskar att han hade haft kompisar som sagt åt honom att "släppa sargen". Malou säger att hon blev mycket upprörd av intervjun, och det är tydligt att hon har tänkt på det sedan dess. Sedan 1995. Stefan säger att han inte hade uppfattat det som att de blivit osams, och har inte tänkt på det på samma sätt. Malou och Stefan reder ut det hela lite kort och det märks att stämningen genast blir lättare. De skrattar tillsammans och verkar ha trevligt.

Subjektivitet.

Vi har nog alla råkat ut för eller orsakat sådana osynliga olyckor; ord eller handlingar som aldrig var menade att lämna några avtryck.

Jag har varit med om olyckor som fortfarande känns av, vissa för mycket länge sedan. Förlåt för de jag har orsakat. Det var inte meningen.

Jag har en lista där jag har beskrivit hur jag skulle vilja ha det i livet. Idag gick jag in i listan och fetstilade det jag ärligt känner att jag har under kontroll. Målet är att det mesta ska vara fetstilt någon gång, vilket det är väldigt långt ifrån att vara just nu, men bara den senaste veckan har jag kunnat markera två punkter för att sedan kunna trycka på Ctrl+f. Det är bra.

Det finns fyrverkerier och så finns det explosioner. Fascinerande, våldsamt brinnande explosioner. Jag kan sitta helt trollbunden och titta på hennes videos. Det är bra att hon tar tag i det där med exhibisionismen och excentrismen en gång för alla, så att det blir ordentligt gjort. Då kan vi som inte vågar oss på sånt bli upplockade, omrufsade, explosionsvedda och nedsläppta en stund, helt utan risk för bortgörelser. (Våga inte överdosera, du måste vara kvar en lång tid framöver).

Lady Gaga & Beyoncé - Telephone

Jag känner mig lite småbråkig. För det mesta brukar jag vara rätt nöjd, eller ska jag kanske säga obrydd, och det stör mig att jag stör mig eftersom det tar energi från viktigare saker på jobbet.

Ojämn fördelning (jomendetgårbraävenomdetärlitestressigtmeneftersom
dufrågarmigomjagharförmycketkanskejagintebehöversä
gatillförattduskaavlastamiglite,eller?),

någon som frågar men inte har för avsikt att lyssna egentligen (jotackdetkännsganskabraidagmendetharvaritlite...h
allåvarduintresseradavatthöraegentligen?eftersomdunuavbrötmigochpratarmednågonannanomnågot
heltannat?),

att inse att jag kommer att åka på att jobba de flesta storhelgerna även detta år (fåsenustorhelgstillägghelaförraåretochnustårjagup
psatthelapåskenochmidsommar,hurblevdethärnudåegent
ligenmedhundåren,deskajuvaraöver?),

att alltid behöva ha någon som går bredvid (åhmendettaraldrigslutjagorkaringemer), det här gamla vanliga och andra små gupp.

Jag har medarbetarsamtal med chefan om 20 dagar. Helt ärligt vet jag inte vad jag ska säga, för att säga att jag skulle vilja ha tjänstledigt för att åka till Gran Canaria och utbilda mig till något annat kommer troligtvis inte vara helt populärt. Så, jag säger det nog inte. Jag har ändå inte råd.

...fast mest är jag bara arg på dig för att jag blir arg på dig och jag orkar inte ens vara trevlig mot någon annan för att jag bara är så arg på dig för att jag blir arg på dig.

Jag hatar redan april.

Bubbel, spritt, fräs, sprätt, blopp, fräs, spritt, blubb, bubbel, bubbel, frääässsss...

Det är läskigt. Sockerdrickigt.

Det är läskigt med sockerdricka.