Av integritetsskäl plockar jag bort adressen till husbloggen, eftersom det tydligen går att googla sig in hit till mig om man söker efter den. "Kändisar" som vill ha adressen är välkomna att lämna en kommentar här så löser vi det.

Jag skrev en gång en Post-it till mig själv här på bloggen om att bli påmind om att jag skulle säga upp mig om situationen upprepades. Jag tror att detta är nog så när ett sådant tillfälle när jag måste påminnas - helikopter och allt... men jag skjuter upp det tack vare det tårdrypande superskrattandet på sluttampen, när vi lyssnade på diktatet som jouren spelat in med hastighet 180. Det var bara så fantastiskt roligt. Vi får se hur det blir imorgon. (Tack lilla söta för i kväll. Du är en klippa).

Jag flippar mellan kanal 9 och MTV. På nian bor Rabir i en litet rum med hela sin familj, är fattig och önskar en större lägenhet. På MTV cribs visar en snubbe upp sin skogarderob tillägnad endast hans sneakers. Sneakerrummet är större än Rabirs hem. Kontraster.

En sjuminuters promenad från min gamla gård till min nya gård bjuder på vårtecken. Takdropp och smältvatten som strilar, rinner och småpratar. Pyttesmå maskrosblad och grässtrån. Skir hinna av ljusgrönt i den beiga gräsmattan. Svällande rönnknoppar. En kille som motionslöper i shorts med vader som är slätare än mina egna, nästan. Blå, lila och vita krokus. En man som sitter på en stol i sin "trädgård" utanför hyreshuset, bredvid en buske där knopparna precis börjat anas. En spräcklig katt dricker vatten ur en vattenpöl. Människor som pratar från sin balkong. Grov, blöt snö full med skuggor av mörkt grus och sand. Den gamla skon som någon tappat (?) i vintras ligger kvar på gräs. Massor med hundbajs. En ölflaska, kottar, pinnar, dött gräs, en svart strumpa och en plasthandske. I handen en påse med mammas födelsedagspresent och i huvudet en tanke om att kliva upp tidigt imorgon, smyga in i hennes lägenhet med frukost och sjunga Ja må hon leva.

Två trappuppgångar från mannen i "trädgården"

Nu har jag gjort slag i saken. Inga fler husinlägg på denna sida. Det blev lite grubblerier innan jag kom på ett namn, men nu är husbloggen namndöpt i halvsurt brunnsvatten till [censur - hänvisar till inlägg 15/4]. Där är jag P och inte Silje för att inte blanda ihop begreppen och för att fortsätta vara Incognita.

Jag såg när hon singlade ned mot sin botten. När hon gör det, och jag försöker ropa till henne att stiga uppåt, är det som att den lilla luft som passerar mellan mina stämband gör att hon pressas ännu djupare. Som om den lilla luften färgas av de ord jag väljer och gör den tung på hennes kropp. När hon når botten är hennes ljusa blågrå ögon porslinsaktiga och blanka.

Det gäller att krypa inunder henne. Där stoppar jag min varma hand i hennes svank, där hon ligger platt på rygg. Jag lyfter försiktigt upp henne, så omärkbart som möjligt. Märker hon av det kan hon falla och krossa min hand mot marken. I nivå med min höft kan jag dra bort bandet som håller hennes långa, långa hår i en svans och låta det hänga fritt medan jag drar med andra handens fingrar genom det. Då slappnar hon av, blir lätt och tillåtande.

Jag lyfter henne högre och hon ler när hon befinner sig där. Av leendet blir hon nästintill tyngdlös och jag tar bort handen i svanken och hon flyter av sig själv. Hon sjunker lite och jag blåser henne i ryggen och ler mot henne. Så stiger hon. Sedan sjunker hon lite och jag blåser igen. Och så håller jag på. Hon är så vacker när hon flyger.

...kommer frågan nu; tegel eller shingel?

Jag vet att det finns i alla fall en person som har en åsikt om detta, om herr doktorand skulle råka surfa in hit.

När ska jag starta husbloggen tro?

När Stortraktor skottar ser man ett vrålande urtidsdjur framför sig med lite fantasi. När Lilltraktor skottar låter det som om någon drar en stor låda efter sig.  När Stortraktor har skottat har urtidsdjurets tänder lämnat repor i asfalten. När Lilltraktor har skottat ligger det fortfarande kvar ett litet lager snö. När stortraktor går på tomgång vibrerar det i fönsterglasen. När Lilltraktor körs har den två lägen på varvtalet: On/off. Som en gräsklippare. När Stortraktormonstret inte längre vandrar över gården tar Lilltraktor över och sprätter runt på högsta varv. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Då vet man att vintern har fått ge vika.