Efter en stunds simmande djupt under ytan i än djupare brunnar lyckades jag få fast en nagel, inkilad i en liten spricka i stenen. I andra handen har jag det jag hittade i dyn på bottnarna. Kroppen bränner av syrebristen medan jag försöker andas så försiktigt jag kan genom näsan som ligger precis ovan vattnet. Jag vill inte dra det i mig. Hostar jag till glider nageln ur sprickan och jag är förlorad.

Försiktigt, försiktigt.

Vill ju se vad jag har i handen.

April maj måne, jag kan lura dig till sill. Var snälla med varandra idag.

Children of Bodom/Vivaldi
(Som tack för världens trevligaste nästan halva dygn, Skitunge)