Jag har rosentaggar nedbäddade i mina fingrar, men döda och mossiga kvistar måste brytas av för att kunna ge plats åt de som sedan skall spira. På många sätt. Det gör ont också i efterhand, men det kommer att avta. Sägs det.

 

Sofia

27 september 2009 13:14

Det sägs ju så ja.. men jag börjar undra hur det egentligen ligger till med den saken. Om det är ytterligare en sak man säger för att slippa möta allvaret i verkligheten, slippa hantera sina egna eller andra människors smärta, sorg och svårigheter. De som inte lyckas tränga undan verkligheten blir kroniker. Kronisk smärta, kronisk sorg, kronisk trötthet är kliniska begrepp. Tillstånd som människor lider av men ingen förstår. Varför går det inte bara över med tiden som för "alla andra"? Kanske för att tiden inte är den variabel som egentligen gjort någon skillnad. Tiden is sig läker ingenting, ändå envisas vi med att hävda att saker och ting går över av sig självt och ställer oss frågande inför dem som inte haft samma tur med läkeköttet, miljön, vården och allt annat som ska klaffa.

 

Silje

29 september 2009 02:49

Kanske är det trösten vi söker med de orden

 

Sofia

29 september 2009 19:10

Ja, det är väl det..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av l...

Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste ...