Känslan av otillräcklighet när det enda som betyder något är maximalism.

Känslan av osäkerhet när det enda som räknas är berget.

Känslan av värme när jag önskar svalka.

Känslan av kyla när värme är rätt.

Så tunna besvärliga rakblad att balansera på även om man håller händerna på någon annans axlar som stöd.

Ibland skäms jag för att jag håller det på avstånd.

Ibland skäms jag för att jag för det alltför nära, där intill hjärtat.

Ibland skäms jag för att jag inte vet var jag ska placera det.

Jag är glad för maskerna jag hittat och kan lägga över mitt ansikte.

Jag är glad för att närvaro oftast är tillräckligt.

Jag är glad för att tystnaden kan vara nog, eftersom stumhet kan stå för annat än det som via munnen uttalas.

Stumheten liknar en stor såpbubbla av vibrerande, skimrande, skira känslor som jag skamsen och rädd bollar mellan mina händer utan att nudda. För stor och levande för min bröstkorg att rymma. För ömtålig att beröra utan att den spricker och regnar över mig. Andas jag tillräckligt försiktigt klarar jag av jongleringen över eggen.

(Jag väljer aldrig gycklarmasken - den får clownerna stå för).

Det blev en bra dag, trots allt. Jag tog mig över. Igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av l...

Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste ...