Det var som att tala med en automatisk telefonsvarare. Försäljare och kundtjänst låter mer levande. Låtsat intresse och känslan av att bli granskad är inte min grej i det personliga mötet.

En gång var hon en bubblande tjej. Visst var hon lite fåfäng och spenderade timmar på skolans toalett pillande med lugg, ögonfransar och puder. Lite osäker på om hon skulle duga. Men bubblande, omtänksam, med levande röst och ett skratt som gjorde att hon fick tårar i ögonen.

När vi talade ville jag krypa ur mitt skinn och gå därifrån. Har du blivit kidnappad? Du är försvunnen.

Eniro och Hitta.se i all ära, men frustrationen när jag söker efter sändaren av ett ettordigt sms - och får hela 0 träffar - får mig nästan att slå på mitt tangentbord.

1-0 till en helt okänd. Grattis.