Att få sova lugnt och i slutet av sömnen få ta hand om sina drömmar är ljuvligt. Bland alla lager av fantastiska händelser och människor man möter i drömmen kan många saker skalas bort som just bara fantastiska, medan andra får stå för någonting annat.

I morse var inga platser, sammanhang eller personer det viktiga. Det viktiga var att jag stängde någons mun. Det viktiga var att jag i trygghet och längtan, nästintill orörlig och helt omsluten fick dras uppåt, inåt, ut från mig själv och lägga mig på min egen yta. Och där tas emot av en annan.