Det är synd på en så trevlig kväll att den måste bli förstörd precis i slutet, innan sömnen ska komma, och detta genom att jag lyckades klicka upp två nya mail. Hade jag lagt mig hade jag fått ta det imorgon i stället. Så, nu måste jag få utbrotta mig.

Mail #1:

Jag citerar en nyfunnen vän: Hur tänkte du nu?! För nu lägger jag inte ens huvudet på sned när jag frågar dig det. Jag tar ett steg närmare och blå ögon blir svarta.

Du, ditt lilla patética, understår dig att utan ett ord till förklaring skicka iväg MITT abstract till en konferens du inte ens frågar om jag vill åka med på?! Inga förklaringar om vad det handlar om och du har mage att säga att ingen av oss "studenter" (jag är magister, thank you very much) har möjlighet att följa med. Och i nästa andetag säger du att jag ska göra en poster som du sedan ska stå och försöka förklara. I ACAPULCO!!? Du har precis berövat mig min första vetenskapliga artikel där jag skulle vara första författare!! Och du ger mig inte ens chansen att få stå för mina egna resultat. Din självgoda, snyltande häxa.

Mail #2:

Men, SUCK. Sluta upp med det där! Jag försöker ju klippa trådarna och döda dig. Ska det vara så svårt att förstå?! Jag åderlåter mig ju mentalt varje gång du hör av dig för att du ska försvinna ur mitt blod.

Blev det bättre av utbrotten? Knappast. Nu är jag på krigsstigen. Passa er...