Oj! Kände du?! Så underligt... Som en tryckvåg.

Det blev så tyst att det känns. Fysiskt.

Tystnaden är tjock på det sättet som luften känns när det blåser kraftigt. Den liksom tränger ned, in genom munnen, in i lungorna och fyller upp magen. Trycker sig tätt kring kroppen, sluter sig runt, som kroppstempererat vatten. Tystnaden vibrerar i trumhinnorna och gör sig öronbedövande, skärande och river sin väg framåt, igenom, nedåt, borrar, klöser, gräver... Så stannar den mitt i bröstkorgen och lägger sig till ro, strax bredvid hjärtat. Vaggas i blodet och smutsar ned det.

Jaha. Jasså.

Hej, mitt lilla monster. Är det du nu igen?

Lågkonjunkturen har precis nästlat sig in i lurvgrisvärlden, tro det eller ej. Inte ett billigt storpack spån går att finna och kommer heller inte att finnas förrän i maj (!). I bästa fall. Smådjurstillbehörsgrossisterna gnuggar sina händer i förtjusning och höjer priserna även på burarna till över trehundralappen för en minimal enrummare, medan de ändå håller på.

Favoritmaten paprika, som redan förhandlats ned till den gröna sorten istället för den mer lyxiga röda, kostar lika mycket som köttfärs i kilopris och jag börjar allvarligt talat fundera på att se mig om efter en annan c-vitaminkälla. Askorbinsyra kanske.

Fem lurvgrisar kostar mig helt plötsligt lika mycket pengar som att ha en hund.

Bara därför går jag och skaffar mig en bil. Hur jag nu ska våga köra den.

Över en natt har jag blivit borgmästarinna i en stad vid havet och bjuder stadens bankir på fika en gång i veckan. ICA är öppet 23-05 och på inflyttningsfesten bjuds det på bandklippning, uppträdande med aukustisk gitarr, champagne och hallongrottor.

Det är som att spela en blandning av Sims och strategispel när fantasin inte träffar på några gränser, utan bjuds upp för att dansa.

Mental fridans av högsta klass.