Jag har suttit och vridit och vänt på det här som nästan kan liknas vid en Rubiks kub med alla färgpluttar. Det är som en mosaikskapelse som har satts ihop lite blint och på måfå. Några blå här, några röda där. Där bredvid lite gult och naturligtvis några gröna. På en annan sida vita och orangea pluttar i ett assymetriskt mönster. Och så de där svarta som egentligen inte ska vara med. Vad de gör där vet jag inte riktigt och jag funderar på om de går att pilla loss, som jag gjorde när jag var liten. Jag klöste upp ett hörn, kunde dra av klistermärket och bytte plats med ett annat. Ja, jag erkänner att jag fuskade.

Med den här kan jag inte fuska. Jag måste fundera, klura och lyckas vrida sektionerna rätt. Trots att vissa vridningar kan verka ologiska kanske det kan finnas en större, uttänkt plan bakom. Om jag bara får den blå sidan rätt lär det vara kaos på de andra sidorna, men kanske kan jag då stoppa ut läpparna genom det blå och ta ett lättat andetag. En liten tid senare kanske jag kan veckla ut stela armar och krama om mig själv genom den vita sidan. Med mer möda kan jag knäcka den röda också och därefter borde det vara lättare. Det gör inte så mycket om det blir en stökig sida kvar, kanske med några konstiga svarta pluttar som stör, men då är det ändå nästan komplett.

Små kuber, delar av en större helhet.

Vad behövs?

Koncentration.

Tålamod.

Tid.

Så, en dag, kanske det inte gör så mycket om de tufsas om lite. Då gör jag bara så här:

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av l...

Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste ...